Diagnos nr 6 fastställd!

Äntligen fick Tilda den diagnos som kommer göra hennes skolgång betydligt lättare; utvecklingsstörning! 
2015 då vi gjorde senaste utredningen låg hennes IQ på 74 och skolan gick framåt, dock sakta.
Nu låg hennes IQ på 63 och hon har inte förbättrat sig nått i stort sätt.. skolans kommentar var att hon bara repeterar i matten och tar sig inte framåt och har inte utvecklat sig läsning alls de senaste året.. vill så gärna att hon ska lära sig att läsa!!! Känns oerhört viktigt!
Det första jag kände var en oerhörd lättnad, närmaste åren kommer de bli särskola och hon slipper känna sig allt för misslyckad i skolan..
 
Men jag har hela tiden tänkt att diagnosen betyder särskola, inte vad diagnosen faktiskt innebär.. kanske dags att läsa på så man faktiskt vet vad de innebär.. Har alltid vetat att hon kommer behöva hjälp i vardagslivet, även som vuxen,  ändå är de sorg jag känner såhär några dagar efter beskedet. 
 
De kommer bli bra nu, de vet jag, så varför sorg?? Tror de har med andras reaktioner att göra.. De flesta verkar ta de som om Tilda vore dödssjuk eller nå.. 
Uppenbarligen känner de inte T så pass så de ser de svårigheter hon har.. detta borde inte komma som en chock, jag har alltid varit öppen om hennes svårigheter.. eller är det deras reaktion för att dom inte vet hur de ska reagera gentemot mig? 
 
Sen har hon en far som typ aldrig är på mötena/utredningarna kring henne. Jag skickade därför ett sms där jag berättade för honom vad de kommit fram till, har inte fått nått svar eller nått.. jag vet att han förnekar hennes svårigheter sen tidigare och trott att "hon lär sig" el "vi får se när hon blir vuxen, då blir de nog bättre"
 
Jaja.. man får ta de en dag i taget.. De jag vet att detta komma gynna T ! 
 
Allmänt, Utredningar, Vardagslivet | Min flicka, Psykologutredning, Utvecklingsstörning, diagnos | |
Upp