Diagnos nr 6 fastställd!

Äntligen fick Tilda den diagnos som kommer göra hennes skolgång betydligt lättare; utvecklingsstörning! 
2015 då vi gjorde senaste utredningen låg hennes IQ på 74 och skolan gick framåt, dock sakta.
Nu låg hennes IQ på 63 och hon har inte förbättrat sig nått i stort sätt.. skolans kommentar var att hon bara repeterar i matten och tar sig inte framåt och har inte utvecklat sig läsning alls de senaste året.. vill så gärna att hon ska lära sig att läsa!!! Känns oerhört viktigt!
Det första jag kände var en oerhörd lättnad, närmaste åren kommer de bli särskola och hon slipper känna sig allt för misslyckad i skolan..
 
Men jag har hela tiden tänkt att diagnosen betyder särskola, inte vad diagnosen faktiskt innebär.. kanske dags att läsa på så man faktiskt vet vad de innebär.. Har alltid vetat att hon kommer behöva hjälp i vardagslivet, även som vuxen,  ändå är de sorg jag känner såhär några dagar efter beskedet. 
 
De kommer bli bra nu, de vet jag, så varför sorg?? Tror de har med andras reaktioner att göra.. De flesta verkar ta de som om Tilda vore dödssjuk eller nå.. 
Uppenbarligen känner de inte T så pass så de ser de svårigheter hon har.. detta borde inte komma som en chock, jag har alltid varit öppen om hennes svårigheter.. eller är det deras reaktion för att dom inte vet hur de ska reagera gentemot mig? 
 
Sen har hon en far som typ aldrig är på mötena/utredningarna kring henne. Jag skickade därför ett sms där jag berättade för honom vad de kommit fram till, har inte fått nått svar eller nått.. jag vet att han förnekar hennes svårigheter sen tidigare och trott att "hon lär sig" el "vi får se när hon blir vuxen, då blir de nog bättre"
 
Jaja.. man får ta de en dag i taget.. De jag vet att detta komma gynna T ! 
 
Allmänt, Utredningar, Vardagslivet | Min flicka, Psykologutredning, Utvecklingsstörning, diagnos | | Kommentera |

Vardagtankar

Nu är de bara 13 dagar kvar tills vi får svar på Tildas utredning! Man försöker att inte tänka på de så mycket, men de är svårt... hela hennes framtid hänger ju på resultatet.. känns som att denna utredning är den viktigaste hittills... Är hon tvunnen att stanna kvar i den vanliga skolgången med allt för höga krav  eller kommer hon äntligen kunna få gå på särskola!? Så mycket skulle lätta om resultatet blir de sistnämda..
Om inte blir de fortsatt oro och man får väl ställa in sig på att hennes skolgång kommer avslutas efter årskurs nio.. men innan dess ska hon tvingas genomgå högstadiet, vilket är nått som varken jag eller skolan tror inte kommer funka...
Man försöker ta en dag i taget men oron finns alltid där..
 
Annars så har jag rätt svårt för att lära henne nya saker.. Hon vill helst inte lyssna.. skulle gärna lära henne att man ska säga hej och Hejdå till folk, hålla upp dörren om nån mer ska in/ut, säga tack, men de verkar vara nått hon inte alls fixar.. om de är för att hon känner att de är jobbigt eller om de är så att hon inte har förmågan att se hur andra gör eller förstår sig på varför man ska vara artig. Så svårt och man blir ju lite frustrerad.. vi har haft "lektioner" hemma där vi kan sitta med tex vindruvor och när hon får en så ska hon säga tack.. funkar okej just då om jag hela tiden påminner henne om vad man säger när man får nått.. men tyvärr inte annars... men de är väl bara att kämpa på, antingen funkar de eller så inte... 
 
Annars e väl livet sisådär.. vissa dagar kännu okej, andra påverkar min psykisk ohälsa mig så pass att min vardag inte alls funkar.. ångesten finns just nu där varje kväll och jag hade gärna velat ligga i sängen och bara stirra in i taket dagarna i enda.. att le och verka glad tar på krafterna.. men oftast lyckas man hålla sig ovanför vattenytan,  tack vare barnen!!
 
Nu är de ju påsklov vilket passar Tilda perfekt.. Hon får vara hemma, se på sin platta och så skönt att se att hon trivs.. och så slipper vi tjaten på morgonen om att ta sig till skolan 😉
Allmänt, Gott och blandat | Barn, LungPeriod, Påsklov, barn med autism, utredning | | Kommentera |
Upp