Blandade känslor

När man har ett barn med en diagnos, krävs lite extra arbete som förälder.. 
Känner en visst frustration över att jag inte gör tillräckligt för Tilda. 
Att jag borde göra mera, träna mer.. 
..
Samtidigt tycker jag att de går bra med Tilda, vi har våra rutiner och regler och de går bra tycker jag. 
Så känslorna går upp och ner. 
..
Detta är något som jag tror de flesta föräldrar känner, som har barn med någon diagnos, blandade känslor.. att gör de bästa man kan, samtidigt som man inte är tillräcklig... 
..
Tänkar på hur de kommer gå i skolan, kommer hon utvecklas i "skapligt" bra takt? tyvärr är jag tveksam till det.. Hon går just nu om 2:an och för att hon ska kunna fortsätta måste hon göra rätt många framsteg.. Börjar grubbla på om hon är berättigad särskola och om det är något som hon kanske skulle behöva gå i !?!
jag vet inte.. 
..
Det känns som att skulle Tilda börja i särskolan, får hon en "viss stämpel", hamnar i ett visst fack.. Men detta är kanske något man måste lära sig att acceptera, försöka förstå och lära sig, att tilda är så pass annorlnda att hon behöver särskolegrundande.. 
men ska hon gå kvar i vanlig skola med särskolegrundande (där skolkompisarna kan vara rätt elaka) eller byt till särskola????? 
Det är tufft, de är inget man vill som förälder, få det bekräftat om och om igen att ens barn inte klarar av de som ska göras.. 
vet inte vad man ska göra, hoppas på att snart få ha möte i skolan och höra vad som sägs !!!
Allmänt, Skolan, Vardagslivet | |
Upp